lollopollopäron

Så är man hemma igen då. Känns tragiskt fan... Hade kunnat stanna där minst två veckort till! Men vi hade det underbart iallafall!

För er som inte läst bloggen tidigare så var jag i Indien i två veckor. Kom hem igårkväll. Däckade i soffan vid halv tio tiden. Vaknade elva och släpade mig till sängen. Kommer då på att jag ska upp tidigt dagen efter för att vara tränare åt "mina" barn. Nice! Så det var bara att helt enkelt ställa väckarklockan.

Tänkte beräta lite om resan, kortfattat. Skulle kunna skriva hur mycket som helst men tror det vore bäst för er om jag inte skriver allt. Ni kan bara föreställa er.
Vi flög från Arlanda på eftermiddagen den 21/2 till Helsinki men det finska flygbolaget Finnair, och där bytte vi till ett plan som flög oss till Mumbai. Den flygturen tog ca 7 timmar. I Mumbai bytte vi flyg igen, och flög ner till Goa. Därifrån taxi till vårt hotell. Nice nice!
Stannade i norra Goa, Candolim, i ett par dagar. Därefter en vild taxifärd ner till södra Goa, kallat Palolem. Visste ni att Goa är lika stort som Skåne och att det bor 14 milj. invånare där? 
Palolem var underbart! Det var mest backpackers som hade slagit sig ner där. Mamma och pappa kanske var de äldsta... nästan..Men om jag ska åka efter gymnasiet någonstans i världen skulle jag inte banga på att åka dit alltså. Rena paradiset, och billigt som tusan! Man bodde i hyddor på stranden, och de små barerna/restaurangerna låg tätt intill varandra på den långa standen. <3 på Palolem säger jag bara!!
Efter Palolem tillbaka till Candolim, och spenderade tiden där i några dagar.
Det sista vi gjorde var att flyga tillbaka till Mumbai. Vi bodde där de två sista nätterna. Mumbai kan jag sammanfatta med fem ord, smutsigt, fattigt, trångt, galet, stort. Och så var det! Men det var en väldigt häftig upplevelse bara det!
Sen var vår semester slut och vi flög hem.

Lite extra inlägg om ställena vi var på:
I Candolim och Palolem störvade det heliga kor fritt omkring lite varstans. På standen, i restaurangen, på gatorna. Men människorna där tog det bara helt lugnt och körde antingen runt och förbi korna, eller väntade på att det skulle ströva ut från restaurangen. Tror att man får någon form av staff om man skadar en ko eller nått där. För övrigt så käkade korna kartonger i brist på annat. Mums...eller?...
Vi såg även elefanter på gatan en gång. Det var tufft!
I Mumbai låg folk på gatorna och sov på nätterna lite här och där. Hemskt när barn kommer fram, smutsiga och ledsna, och tigger pengar av en. Det var en liten flicka som var helt besatt av min glass som jag åt. Fan vi ska vara jäkligt glada att vi är födda i rätt del av världen där fattigdom inte är vardag för många.
Vi åkte även igenom de värsta slumkvarteren i Mumbai när vi kom, första dagen. Vi skulle till en annan del av flygplatsen och var tvungna att åka en bit genom staden med taxi. Folk bodde i hopsnickrade skjul, drack smutsigt vatten, hade inga toaletter och gjorde sina behov på den lilla grusvägen som skulle vara huvudgata. Sopberg överallt nästan, och det luktade gammal apa. Och överallt kryllade det av människor, vuxna och barn. Hu det var inte en vacker syn, men bra att ha sett för att få lite perspektiv på livet.


Shit nu har jag skrivit mycket. Men resan berörde mig kan jag säga, på gott och ont. Kommer deffenitivt åka tillbaka till Indien om jag får chansen i framtiden.

Nu är det bara att tagga till, skola på måndag, och då försöka ta igen allt det jag har missat under den veckan jag var borta. Fortsätt simma, fortsätt simma......

men puss på er, nu ska jag lägga mig och läsa "Vingklippt ängel" av Berny Pålsson. En helmsk bok om en flicka som skär sig och handlar på olika behandlingshem.

Respekt åt de heliga korna!