lollopollopäron

Då var hon äntligen hemma, min Emma!! Efter ett år i Nya Zeeland kände jag knappt igen henne där hon kom spatserande på flygplatsen i morse. Jag och hennes mamma+pappa mötte henne på Arlanda typ vid sju i morse.
Lite tufft var det ju att sega sig ur sängen klockan halv sex mitt i sommarlovet, men det var det värt. 
  
Väl på plats på Arlanda tog det en bra stund innan hon kom ut från gaten med allt bagage i behåll. Men snart kunde vi skymta henne bakom alla andra resenärer..."Gaaaaahhhhh!!!!"- "där är hon!!!!", skrek vi och sprang fram och kramade om henne. Det var lite som när någon tar studenten, men vi struntade i skylten med texten "För Emma har tagit studenten..." Det kändes lite... ja...huumm... ja inte riktigt rätt, där vi stod på Arlanda och trängdes med en massa andra trötta och irriterade resenärer. Så klart hade hon ju inte tagit studenten, men vi ville bara informera att Gula sidorna finns på internet... nä ja skojja, vi ville bara informera att hon hade kommit hem.

Sen bar det av hem till henne, vi åt lite frukost och chillade. Kollade på bilder där hon hoppade bungy jump (DUMMA MÄNNISKA!! Vem i helskotta väljer själv att hoppa bungy jump???), och kort på alla hennes nya vänner i Nya Zeeland.
   Emma hade nästan totalt glömt bort svenskan efter att bara ha pratat engelska i ett år. Det hon ville säga sa hon med engelska brytning och hon hittade inte alltid de rätta orden så vi andra fick översätta lite då och då. Hehe men ändå är hon helt svensk.

Sen kilade jag hem, och är hemma nu. Kanske ska ta en tupplur innan de andra kommer hem från jobbet, eller i allafall päronen.
Emma,hoppas att vi hinner ses mer innan jag drar till Kreta. Love you gumman!!!!

Puss å kram skumbanan ( som Emma skulle ha sagt :P)